Start för innehåll

Min resa till Vietnam

-när man inte vill nöja sig med en veckas charter.


vietnam_artikelNu pirrar det i magen. Klockan är halv 4 på morgonen en mörk fredag i början av januari 2014. Jag och min yngre son Wiktor ska snart kliva på flyget från Umeå, för vidare färd till Vietnam. Jag har tack vare ett förslag från Wiktor gjort vad jag vill kalla en impulshandling. Efter ett dygns funderande, har jag bokat en fyra veckor lång resa dit. Oj, oj, ni må tro att jag grubblat på detta varje kväll under hösten…  Vad har jag gett mig in på? Hur ska det gå? Är jag inte riktigt klok? Varför kan jag inte nöja mig med en veckas charter någonstans? Men samtidigt, jag kunde inte missa chansen. Jag hade ju Wiktor med mig, och ungdomen är ju inte ängslig av sig.

Så efter ett och ett halvt dygns resande landade vi i Ho Chi Minh. En stad med ca 10 miljoner invånare. (Lite större än Viska). Taxi till hotellet mitt i  stan, genom en trafik som ej går att beskriva. Den måste upplevas. Alla i Vietnam kör motorcykel. Och då menar jag alla, från ca 16-17 års ålder. De sitter en och en, eller en hel familj på 4-5 personer på varje mc. Allt går. Att korsa en gata i en trafik som verkar helt laglös var gruvsamt i början, men man kom på knepen ganska snart. Gå långsamt men bestämt över, och titta på förarna som kommer från alla håll. Sen kryssar man sig mellan fordonen. I Ho Chi Minh stannade vi i tre dagar. Vi besökte krigsminnesmuséet. Där visades bilder och annat som skildrar de grymheter som begåtts av amerikanska och franska soldater under kriget. Vi åkte buss och såg Cu Chi tunnlarna, där vietnameserna skyddade sig mot amerikanarna under kriget. Vi besökte även Ben Than marknaden, huvudpostkontoret och Jade kejsarens pagod.

Sen tog vi tåget 44 mil norrut till Nha Trang. Tåget såg ut och upplevdes som det var från 1940-talet, men det var helt ok.  Nha Trang är en stad vid kusten som är betydligt mindre än Ho Chi Minh. Där började jag med att delta i en guidad cykeltur till ett fascinerande naturområde med djungelliknande skog och ett imponerande vattenfall. Nu fick jag ju också se att det går att cykla i Vietnam trots den kaosartade trafiken. Det gällde bara att se sig för, och vara bestämd i sina rörelser och förehavanden på vägen. Sista dagen i Nha Trang åkte vi linbana till ön Hon Tre. Linbanan är världens längsta som går över vatten. Den är 3,3 km lång. Där på ön har man byggt en jätteanläggning kallad Vinpearl. Där finns allt att roa sig med. T.ex. Vietnams största undervattensakvarium, badpark, cirkus, tivoli, bio, spelhall, rodelbana, shopping m.m.

På kvällen klev vi på en sk. liggbuss, för vidare färd 54 mil norrut till Hoi An. Den resan tog 12 timmar mot utlovade 8! Lite syrebrist och instängdhetskänsla, men fram kom vi till slut. Hoi An är en liten trevlig stad som marknadsförs mycket för deras tillverkning av kläder och skor. De syr snabbt upp kläder i vilken modell och i vilket material man vill. Wiktor lät sy en kostym och ett par skor, och på ett dygn var det klart för avhämtning. Hoi An var också lagom stort för att cykla, köra motorcykel och promenera i, utan att vara orolig. Här i Hoi An blev vädret lite sämre, lite kallt, mulet och en del regn. Vi hade ju hunnit vänja oss vid 25-gradig värme så det kändes lite ”hurvigt”.

En dag gjorde Wiktor en mc-tur över det från TV kända Haivanpasset, medan jag cyklade till Marmorbergen. Jag åkte även iväg och såg My Son, en gammal tempelstad som är upptagen på Unescos världsarvlista. Det var ett religiöst centrum mellan 300- och 1200-talet. En fascinerande och vacker miljö, trots att väldigt mycket är raserat av plundring, bombningar och tidens tand.

Nästa anhalt för oss var staden Dalat. Först nattåg och sedan taxi. Taxin blev vi tvungna att ta när det till vår förvåning visade sig att det inte gick några bussar sista 10 milen. Så kan det gå när man inte kollat upp tillräckligt…  Men vägen var av ”Trollstigenkaraktär”, dvs. krokig, och med en fantastisk utsikt, så att det blev lite dyrare än planerat glömde vi snart. Dalat ligger på 1500 m ö.h och var tidigare mest känd som kurort för Ho Chi Minh bor som ville ha ren luft och vila. Och det var hög och klar luft, lite i kyligaste laget men vackert. Dalat utforskade vi till fots och på mc. Jag körde också (vilket jag inte trodde jag skulle våga), och det var jättekul. Dalat har en gigantisk marknad där man kan köpa allt från vackra tyger, kläder, frukt, grönsaker, levande och döda hönor, ankfötter, godsaker, mc-däck och verktyg.

Priserna i Vietnam är låga. På alla marknader och i väldigt många affärer finns inga priser utsatta, utan man får säga hur mycket man vill betala. Eller så säger dom ett pris, och sen börjar man pruta, vilket nästan alltid går, till en viss gräns naturligtvis. Lite skam har man ju i kroppen. Valutan i Vietnam kallas Dong. 10 svenska kronor motsvarar ca 28000 dong. Så ni förstår att det väldigt många nollor att hålla reda på. Hade en fusklapp i börsen som nästan blev uppnött av att jag tittat på den så många gånger. T.ex. ett hotellrum för 200 svenska kronor, motsvarade ca 550 000dong. En middag ca 100 000dong.

Maten i Vietnam domineras av nudlar, ris, kyckling, fisk och grönsaker i alla varianter. Soppor och grytor. Och naturligtvis vårrullar med olika innehåll. Man kan säga till om man vill ha maten lite extra ”hot”, och då blir det ”hot”. Men den är smakrik även i den mildare varianten.

En mycket speciell sevärdhet som jag besökte utanför Dalat, heter Lin Phuoc Pagoda. Templet byggdes av buddhistiska munkar mellan 1949-1952. Alla väggar, tak, pelare, Buddha m.m är täckta av små, små bitar av krossat glas, porslin, terrakotta och ölflaskor. Under 1990-talet byggdes fler fantastiska byggnader på liknande sätt. Där fanns också en 17 meter hög madonnabild som var helt täckt av torkade blommor. Den lär finnas i ”Asiens book of records”. Under en annan promenad i Dalat hamnade jag på en stor gravplats. De har väldigt vackra gravstenar och andra typer av minnesmonument över sina döda.

Så efter några dagar i Dalat tog vi flyget till Ho Chi Minh, och sen vidare till Siam Reap i Kambodja. Efter en lite omständlig procedur för att få ett tillfälligt visum så klev vi på en ”tuc tuc”, (en motorcykel med en liten vagn kopplad baktill), för färd till hotellet. Syftet med resan till Kambodja var att se templen i Angkor. En gång i tiden var Angkor huvudstad i Kambodja. Mellan 800 och 1430 efter Kristus var Angkor ett politiskt och religiöst centrum i det stora Khmerriket. Under de här 600 åren så byggde man flera städer med fina tempel i det ca 200 kvadratkilometer stora området Angkor. Det ståtligaste och kanske mest kända templen är Angkor Vat och Angkor Thom, som byggdes under 1100-talet e.Kr. Angkor Vat är världens största religiösa byggnadsverk.

Vi hann även med att se sjön Tonle Sap, Vietnams största sjö, och en av världens största sötvattensjöar. Där bor och lever människor i byar som ligger helt på vattnet. Bostäderna, skolan, kyrkan, affären, allt flyter. Där lever man av fisket.

Efter våra dagar i Siam Reap så gick resan vidare med flyg till ön Phu Quoc, söder om Vietnam, och till orten Duong Dong. Där var det underbart varmt, ca 25-30 grader. Naturen omfattade både djungel, berg, sand och stränder. Under de sista dagarna på vår resa så utforskade vi ön med motorcykel, cykel och till fots. Och njöt av värmen på stranden naturligtvis.


Under vår sista kväll på ön så firade vietnameserna nyårsafton. Vi fick se ett enastående mäktigt fyrverkeri. Sen var det dags att påbörja den långa resan hem. Flyg till Ho Chi Minh, övernattning, flyg till Moskva och vidare till Stockholm, övernattning, och sen flyg till Umeå. Där var det visserligen några plusgrader trots att almanackan visade på 2 februari. Men  ändå… Jag längtar redan iväg någonstans där det är varmt…

 

/Britt-Marie Arvidsson, Fredrika


 

Besökarnas kommentarer

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.

Inga kommentarer lämnade