Start för innehåll

Biblioteket: en plats att bli sedd och bekräftad som medmänniska

Jag har arbetat inom biblioteksvärlden i snart tjugo år, men redan som barn var biblioteket för mig en ständig tillflykt: en trygg och kravlös plats där ett snorigt barn var lika välkommet som damen i hatt eller farbrorn i kavaj.  Jag älskade lukterna: av papper, trycksvärta, damm, och när jag passerade lånedisken på väg in hälsades jag alltid av en nick eller ett hej. Biblioteket var en plats där jag blev sedd.  Besökare som tycktes bortkomna mellan hyllorna uppsöktes rätt snabbt av en bibliotekarie som erbjöd hjälp. Efter en stökig och högljudd skoldag var den relativa tystnaden i biblioteket som balsam för själen.

På mellanstadiet lånade jag själv böcker via skolbiblioteket. Det var bemannat på den tiden och öppet hela skoldagen. Också där var biblioteket mer än en plats att läsa eller låna böcker, även i skolbiblioteket blev jag sedd, bekräftad. Många var pratstunderna med den snälla skolbibliotekarien, och för alla oss som kände oss ensamma var biblioteket en naturlig plats att gå till.

Biblioteken fyller fortfarande funktionen av kravlös mötesplats öppen för alla, oavsett vem du är. Långtifrån alla som besöker biblioteket regelbundet gör det för att låna böcker. De går på arrangemang och föreläsningar, sitter och läser tidningar och tidskrifter, kopierar, lånar datorer för att surfa, betala räkningar, söka information eller skriva ut flygbiljetter och blanketter.  Väldigt många gör bara korta besök på några minuter, men tillräckligt länge för att hinna bli sedda och bekräftade av bibliotekspersonalen, kanske byta några ord. Biblioteket är den offentliga, sociala arena där du oavsett ekonomiska eller andra förutsättningar alltid är välkommen utan motprestation. Hur många sådana mötesplatser i offentligheten finns idag?

Biblioteket är för mig en samhällsarena för möten: mellan likheter och olikheter, ung och gammal, fattig och rik, en plats för möten med både det väntade och det oväntade. En plats för kommunikation – mellan människor, mellan människa och litteratur.

Idag är det jag som står vid lånedisken och söker besökarens blick för att hälsa, nicka, bekräfta att hon eller han är sedd och välkommen. Det känns väldigt, väldigt bra.

Mona-Lisa Wallin
Bibliotekschef Vilhelmina Folkbibliotek

  

Besökarnas kommentarer

Du måste vara inloggad för att skriva kommentarer.

Inga kommentarer lämnade